Asiantuntijan (?) neuvo: Älä hanki itsellesi aivovammaa eläkkeen toivossa. / Skaffa dig inte en hjärnskada i hopp om pension.

Iltalehdessä oli toukokuussa artikkeli naisesta, joka oli vammautunut pahasti työkyvyttömäksi auton ajaessa hänen päälleen suojatiellä tammikuussa 2007.  Vaurioita tuli sääriluuhun sekä lantioon, mutta myös pää osui lujaa tuulilasiin. Voisi luulla, että vakuutusyhtiö tulee apuun ja tapahtumalle saadaan jollain lailla jonkinlainen säällinen ratkaisu. Siksihän niitä vakuutusmaksuja maksetaan. Näin ei kuitenkaan aina valitettavasti tapahdu.  Näyttäisi olevan niin, että jos jotain on kiistettävissä, niin vakuutusyhtiö sen tekee, vaikka oikeaa syytä kiistämiseen ei olisikaan?

Kyseessä oli terve, länsisuomalainen nainen, joka oli ylittämässä suojatietä. Hän joutui auton yliajamaksi. Vakuutusyhtiö maksoi hänelle työkyvyttömyydestä johtuvaa ansionmenetyskorvausta vuoden 2010 loppuun saakka. Sen jälkeen vakuutusyhtiö ei enää halunnut maksaa mitään vaan kiisti väitteet työkyvyttömyydestä. Asiaa puitiin oikeusasteissa ja loppujen lopuksi Helsingin hovioikeus totesi, ettei nainen ollut tuonut aivovammaan viittaavia oireita esiin tarpeeksi aikaisin.

Tilanne on valitettavan usein toistuva traumaattisen aivovaurion kanssa. Ihminen kohtaa onnettomuuden ja on sen jälkeen kyvytön tekemään työtä. Vakuutusyhtiö on eri mieltä ja sen jälkeen jatko on joko vuosia kestävää oikeustaistelua tai tyytymistä työkyvyttömänä työnhakijana olemiseen. Oikeudenkäynteihin löytyy aina pieni piiri lääkäreitä, jotka miltei poikkeuksetta todistavat, että joko vammautunut ei ole oikeasti aivovammainen tai syy kyvyttömyyteen tehdä töitä on jokin aivan muu.

Iltalehdessä olleeseen tapaukseen oli ottanut omalla facebook sivullaan kantaa myös nimeltä mainitsematon, vakuutusyhtiöiden oikeustapauksissaan säännöllisesti käyttämä neurologi. Mielenkiintoisia olivat hänen kollegoidensa kannanotot. Yleensä on oletettu, että lääkärinä toimiva ihminen on humaani, empaattinen ja ennen kaikkea huolehtii vammautuneen hyvinvoinnista. No, erään poliitikon sanoin: Follow the money.

Erään hyvinvointialueen apulaisylilääkäri toteaa fb kommenttiosiossa julkisesti, että ”ei tainnut ihan fiksu emäntä olla”. Niinpä niin. Liikenneonnettomuudesta seurannut traumaattinen aivovaurio voi johtaa myös kognitiivisiin haasteisiin. Voihan sen lääkäri näinkin todeta – ”ei ihan fiksu”.  Toinen kollega – neurologi – haluaa kertoa, että naisen on jonkinlainen ”asiantuntija” aivopessyt aivovammaiseksi. Hän varmaankin itse täysin uskoo tähän. Todellisuudessa asia on toisinpäin. Useimmiten aivovamman saanut ei halua tunnustaa asiaa itselleen tai lähipiirilleen. Kolmas kollega rohkaistuneena kertoo, että ”jospa tämä alkaisi vähän jarruttaa halua aivovammautua”. On nämä melkoisia veitikoita.

Olenko ilkeä todetessani, että korkeampi voima varjelkoon ketään joutumasta näiden veijareiden hoitoon mahdollisen aivovamman tapaturmassa saatuaan?

I Iltalehti fanns i maj en artikel om en kvinna som hade skadats illa och fått en funktionsnedsättning och blivit arbetsoförmögen då en bil körde på henne på ett övergångsställe i januari 2007. Hon fick skador i skenbenet och höfterna, men också hennes huvud slog kraftigt i bilens vindruta. Man kunde tänka sig att försäkringsbolaget kommer emot och att man på något sätt kunde få en någon form av anständig lösning på det här. Det är ju därför vi betalar försäkringspremier. Så här går det tyvärr inte alltid. Det tycks vara så att om det är något man kan bestrida så gör försäkringsbolaget det, trots att det inte skulle finnas någon verklig orsak till det?

Det var fråga om en frisk kvinna från västra Finland som gick över ett övergångsställe. Hon blev överkörd av en bil. Försäkringsbolaget betalade henne ersättning för förlorad arbetsinkomst på grund av arbetsoförmåga till slutet av år 2010. Efter det ville försäkringsbolaget inte längre betala någonting utan bestred påståendet om arbetsoförmåga. Ärendet behandlades i rättsinstanser och slutligen fastställde Helsingfors hovrätt att kvinnan inte tillräckligt tidigt hade framfört att hon hade symptom som tyder på en hjärnskada.

Situationen är beklagligt ofta återkommande i fråga om en traumatisk hjärnskada. Människan råkar ut för en olycka och är efter det oförmögen att arbeta. Försäkringsbolaget är av annan åsikt och efter det är fortsättningen antingen en rättstvist som pågår under flera år eller ett accepterande av att vara en arbetsoförmögen arbetssökande. Under rättegångarna finns det alltid en liten grupp läkare som utan undantag vittnar om att den skadade personen inte i verkligheten har en hjärnskada eller att orsaken till personens arbetsoförmögenhet är någon helt annan. Orsaken kan till och med påstås vara någon händelse eller sjukdom som inträffat i barndomen.

Det fall som behandlades i Iltalehtis artikel kommenterades av en icke namngiven neurolog, som försäkringsbolagen regelbundet har använt sig av i sina rättstvister. Kommentarerna publicerades på neurologens egen Facebook-sida. Intressanta var de ställningstaganden som framfördes av hans kolleger (och ”lärjungar”?). I allmänhet antar man att en människa som verkar som läkare är human, empatisk och framför allt en människa som månar om hälsan hos någon som är skadad. Nåväl, som en politiker uttryckt det: Follow the money.

En biträdande överläkare i ett välfärdsområde konstaterar offentligt att ”det var nog inte någon särskilt klyftig husmor”. Nåväl. En traumatisk hjärnskada som förorsakats av en trafikolycka kan också leda till kognitiva problem. Visst kan en läkare också uttrycka sig så – ”inte särskilt klyftig”. En annan kollega – en neurolog – vill berätta att kvinnan blivit hjärntvättad till att vara hjärnskadad av något slag av ”expert”. Han tror säkerligen helt och hållet på detta. Verkligheten är ju helt den motsatta. Ofta vill den som fått en hjärnskada varken för sig själv eller för sin närmaste krets medge detta faktum. En tredje kollega som samlat mod berättar att ”kanske det här en aning kunde bromsa på viljan att få en hjärnskada”. Nog är de verkliga skojare, dessa ”drängar” för försäkringsbolaget.

En högre kraft må bevara alla från att råka ut för att bli omskötta av dessa skojare då man fått en eventuell hjärnskada i en olycka.